I huvudet på en omsorgsdirektör

”En droppe droppad i Livets älv, har ingen kraft att flyta själv. Det ställs ett krav på varje droppe, hjälp till att hålla de andra oppe!” De flesta av oss känner säkert till Tage Danielsson och har ”mött” honom i någon form. För ett tag sedan var vi några stycken som reflekterade över ”droppen” och hur väl den stämmer överrens med vårt arbete och vår profession.

Dels handlar det om vår roll att i vård, omsorg och omvårdnad hjälpa människor att leva ett så gott liv som möjligt. Dels handlar det om att vi alla behövs i våra olika yrkesroller, oavsett vilken roll vi har.

De senaste veckorna har jag fått lov att träffa, eller följa arbetet på vår bemanningsenhet, LSS-bostäderna på Magnoliagatan och hälso- och sjukvårdsorganisationen i en del av vår hemvård.

Stort tack alla ni som tog emot mig och gav mig era tankar och reflektioner om verksamheten, vår utveckling och om allt det vi är proffs på.

Bemanningsenheten
Att jobba med en central bemanningsenhet är inte alltid enkelt. Den utmanar andra delar i organisationen som skulle vilja äga frågan om vilka vikarier man vill ha med mera. Jag följer statistiken på hur väl enheten lyckas bemanna de vakanser som uppstår i verksamheten och är riktigt imponerad över hur duktig man blivit bara på lite drygt ett års tid. Vi har inte längre:

  • ”för stora” kostnader för timanställda,
  • lika många personer som oplanerat konverteras in till en fast anställning,
  • rekryteringar som inte samordnas.

Tvärtom, vi har koll på volymen av timanställningar, vi har de visstidsanställda vi vill ha och behöver i verksamheten och de personer som vi tycker är bra att de får en fast anställning. Vi har minskat antalet visstidsanställda och ”inkonverterade” så pass mycket att vi snart i en mycket högre omfattning kan börja externrekrytera. Allt det här är riktigt bra! Men som allt annat vi gör när vi samordnar saker och ting, är det till priset av att varje enskild chef och medarbetare inte kan bestämma allt själva. Att jobba i en stor organisation innebär ibland just det. Att vi behöver gilla att anpassa oss till det som är bäst för helheten i en rimlig balans med det som är bäst för de enskilda delarna. Bra jobbat Anna-Maria och alla medarbetare på bemanningsenheten, ingen nämnd och ingen glömd.

Magnoliagatan
IMG_4863Vi driver LSS-bostäder på Magnoliagatan och där fick jag träffa både kunder och medarbetare. Vi pratade bland annat om hur det kan vara att ha en funktionsnedsättning som gör att man behöver extra mycket struktur i sitt liv och vilka uttryck det kan få när den strukturen inte fungerar. Ungefär detsamma som hos de flesta av oss – nämligen att vi på det sätt vi kan uttrycker frustrationen över det som inte blir bra. Några av oss kan göra det i ord och andra med sitt beteende.  Vi pratade om hur viktigt det är att i vår profession kunna skilja på personen och funktionsnedsättningen.

Vi kom tillsammans överrens om att det är hög tid att vi börjar beskriva hur duktiga vi är på att arbeta med att tolka och jobba med underförstådda behov. Vilken fantastisk förmån det är att få göra det och få möta människor med helt andra uttrycksformer än de som de flesta av oss är vana tid. Så gänget på ”Magnolia” –  sträck på rycken och var riktigt stolta över den verksamhet som ni utvecklar tillsammans med hyresgästerna.

Hälso- och sjukvård
IMG_4888För bara ett par dagar sedan följde jag med Kerstin Näckmark en förmiddag i hennes arbete som sjuksköterska. Det är riktigt stimulerande att få spendera några timmar med en medarbetare som har synpunkter på det vi gör. Bra såväl som mindre bra delar. Framförallt blir diskussionerna riktigt spänstiga när vi också kryddar dem med konstruktiva förslag på lösningar. Att ena stunden få sitta och diskutera den typen av frågor och för att nästa stund i mötet med ”kunden” få ta del av en van och proffsig sjuksköterkas bemötande värmde hjärtat – tack för det Kerstin!

Nu har jag en massa nya konkreta tankar om vad vi skulle kunna utveckla tillsammans med Regionföreträdarna – om de vill och kan. Tänk vad vi skulle kunna åstadkomma tillsammans för att undvika onödiga besök på akutmottagningar och sjukhus med lite mer digital teknik, kameraöverföring, tillgång till mobila läkare, provtagning och ”sänkor” på plats tillsammans med antibiotikaordinationer ”hemmavid” och mobil röntgenutrustning. Tänk dessutom vad bra det skulle vara för helsingborgarna!
Det ställs ett krav på varje droppe, hjälp till att hålla de andra oppe”!

Britt-Marie Börjesson
Omsorgsdirektör

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *